En ledsen dag

idag e d inte min dag även om jag fått sova lite. Vicki har sovit mellan 01:00 ca till 06:00 då gick matlarmet.

Men jag känner mig ändå inte glad. Vill bara sätta mig å gråta, men gör d inte för alex skull.

Har har så många funderingar kring Vickis dop och om jag ska bjuda min mamma eller inte. Ska jag bjuda henne så blir d bara till cermonin å inte till fikan efter för d fixar jag inte. Men samtidigt så tänker jag varför ska jag bjuda henne för hon skiter ju å'ändå i sina barnabar å varför ska hon komma på dopet då.

Jag vet ju med mig själv att jag ite kan hålla käften om hon börjar prata med mig som om inget har hänt, då kommer jag gå i taket å säga ett å annat till henne. Å därför e d kanske bäst att hon inte kommer. Jag e så kluven med detta beslut å val att d gör ont i mig å jag får ångest.

D gör mig ännu så fruktansvärt ledsen att hon inte ens bryt sig om att ringa å gratta alex eller oss att vi fått vicki, hon bara skiter i oss alla 4:a. Hur fan kan man göra d som mamma och mormor detta e hennes ända barnbarn och hoppas att d för blir så att svinet inte får några barn.

Nej nu ska jag gå å gråta en skvätt på toa, för ser alex mig så undrar han varför jag e ledsen och detta går inte förklara för honom å d vill jag inte heller.

Fan ta dig mamma.

Förlossnings berättelse

 

Vicki Star Jonsen

20120808

 

 

Jag hade fått en ny tid till BM som skulle göra en ny hinnsvepning på mig den 7/8 kl 15:00

Men på morgone  vaknade jag kl 5 å kände värkar som kändes som mensvärk å lite till. Åjag hade molande hela förmiddagen å eftermiddagen men dom var inte regelbundna. Så jag åkte ner till BM för den nya svepningen ändå. Den gjorde lika ont som den första gjorde. Jag var fortfarande öppen 1-2 cm. efter jag hade varit där så fick jag mer och mer värkar som gjorde mer och mer ont och kom mer regelbundna än innan.

Jag var ute å lekte med alex ¨på vändzonen å spela fotboll till kl 17 då kom d en värk som kändes så in i helvetes mycket så vi gick in. Sa till stefan att ikväll får vi åka in till förlossningen. Ringde till grannen som skulle varit med å fotat å filmat födelsen av Vicki, Men hon sa då att hon blivit sjuk, så jag ringde nästa kvinna på listan. Å hon stälde upp som tur var. Ringde oxå å förvarna svärmor å sa att hon kunde förbereda sig på att hon skulle komma ikväll för nu var d igång. Då var kl 18 ca.

fick ringa ganska snabbt igen å be henne komma å ringa filmaren/fotaren nr 2 å säga att hon oxå fick ta sig in till hbg förlossning. Vi körde här ifrån kl 20:15. Vi kom ner till akuten i hbg där man går in, där fick man bara parkera i 3 timmar så stefan släpte av mig där å körde sen runt hela sjukhuset för att parkera i glashusets parkeringar. När han körde dit kom M å hjälpte hålla lite i mig när värkarna kom, som då kom med 2-3 min mellan. Stefan sprang runt igen så han kom snabbt igen.

påväg upp till förlossningen hade jag 4 värkar som gjorde så ont att jag inte kunde gå. Vi fick ett rum direkt å fick byta om till den fina vita rocken, så sexig. D kom en BM in å skulle känna hur öppen jajg var å d var 3cm, hon satte CTG oxå å allt såg bra ut. låg någon timme i sängen men kom på rätt snabbtom jag sträkte ut mig så gjorde inte värkarna så djävla ont. Jag fick krystvärkar rätt idigt och fick då sagt till mig att nej d fick jag inte för jag var bara öppen 7-8 cm så jag försökte verkligen håll igen men ibland gick d bara inte. Så efter att kanten var utplånad så hade den blvit tjock igen. Så nu var jag tvungen att hålla igen på varje värk sa dom, men hur lätt var nu d då.

Jag hade min TENS, fick sterilakvadlar, morfin spruta i benet, lustgasen, akupunktur som smärlindring och d gick rätt bra emellanåt. Men d var inget roligt alls, å ont som fan gjrde d hela tiden. dom flesta värkar skutade inte utan blev bara lite svagare men höll i sig smärtmässigt så jag fick inte vila dom sista timmarna alls. Så jag sa många många gånger till stefan och M att snälla be dom snällt att söva mig å skära upp mig. Jag skrek en hel del i lustgasmasken, ajajajajaj. Kände att denna förlossningen var mer intensiv än med Alex å gjorde mer ont.

Men jag hade en helt fantastisk BM å undersköterska den sista tiden där inne. BM var bestämd å hård å d behövde jag verkligen för jag höll på att ge upp, å d e inte konstigt efter att ha håll på i 26 timmar med värkar. Jag provade stå på alla 4  men d var inte akks skönt å la mig på ryggen snabbt igen. Efter ett litet tag sa BM att nu e hinnorna helt borta å du får krysta Hur mycket du vill nu, å d gjorde jag vekligen. Jag tog i från tårna. Då sa BM att nu e huvudet påväg ut, å vill du känna å d gjorde jag men kände inget direkt. Nör huvudet väl var ute å sa BM bara att numkryter du allt vad du kan maiken för nu e d allvar, bebbisen mår inte bra. Jag fick panik, börja hyporventilera å gråta som fan. Värkarna sluta helt å BM & undersköterskan massagerade min mage å dom kom igår igen.

Efter så har jag sett på vidion att Vicki hade navelsträngen 2 varv runt halsen å helt lila/blå när hon bara hade huvudet ute. Så i efterhand förstår jag varför dom sa att nu var d allvar å d var bara att krysta. Efter ågon krystning till så kom hon ut. Helt livlös å lila/blå. Dom försökte få liv i henne genom att torka henne hårt på ryggen , massagera henne på kroppen hårt å efter bara 10 sekunder sa BM till undersköterskan att ringa på larmet. Jag fick panik igen å sa bara ta henne ta henne ta henne för fan gör så hon lever för fan ta henne. Jag kände bara hur hon gled ifrån mig å jag tänkte d värsta. Titta på stefan snabbt å såg att han oxå var helt uppgiven. Men dom fick snabbt liv i lilla Vicki så hon skrek å vi var så lättade å glada att hon skrek.

Vi fick den berömda brickan å allt bra bra. Jag hade inte sprukigt någnting alls, å d var jag så glad för.

Vicki kom till världen kl 07:29, vägde 4635g, var 54cm lång. Från d värkarna börja till allt var över så tog förlossningen 27 timmar. Å dom sa att med andra barnet så skulle d ta kortare tid, med alex tog d bara 9 timmar så dom ljuger bara när dom säger att andra barnen går lättare.