Sitter å här å gråter å känner mig så misslyckad.
Som dotter, sambo å mamma.
Har en son som har kommit värsta trotsen å vägrar lyssna på vad jag än säger å e nosig som bara den.
Dagen börja bra å jag hade fixat överraskning till honom att bara jag å han åkte till tropikariet. Å d var ju jätte roligt tyckte han. Sen kom vi hem och allt trotts kom tillbaka igen.
Så nu för ett litet ta sen kom han när jag satt å grät i köket, med tårarna i ögonen själv å bad om ursäkt. Jag förklarar för han varför jag e ledsen å vi kramas å pussas ett tag å han säger att han förstår. Så nu hoppas jag att d ej blir en samma dag imorgon sim dessa dagarna som varit nu i 1 vecka typ, för d gör nig jätte ledsen.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar