Skönt att isen e borta för då kan man ju våga sig ut igen & en runda till gynakuten

Ja jag vill inte vara den som e den inte, men jag e fan trött på denne kyla nu å all is som varit över allt.

Jag skulle gå till dagis i måndags på cykelstigen å tänkte på vägen att där ser halt ut så där går jag inte, å vad händer jo jag vurpar inte bara 1 gång utan 2 gånger å landar mitt på röveb, AJAJAJAJAJAJAJ å helvete var dom ända orden jag fick ur min mun vid detta laget, gjorde så djävla ont i ryggen, nacken å huvudet. Men d var ju bara att knata på för Alex skulle ju till dagis. Väl framme fick jag hjälp att klä av Alex, tusen tackaar sa jag bara, för smårtan var så svår just då att jag vaqr helt tårögd.

Men väl halvägs hem kändes d bättre, så e d ju när man får röra lite på sig å spänningarna släpper, men istället kom en malande värk i magen å hela underlivet. Blev livrädd direkt, kom hem körde direkte ner till gyn här i ängelholm men fick till svar där att dom tittar inte på gravida kvinnor utan då fick jag åka till hbg gynakut. Ont som fan hade jag men d var bara att försöka gå ner till bilen igen, köra ner till hbg gyn så dom fick kolla att allt vara bra med LOVE där inne.

Väl nere fick jag vänta 30min ca, in på ett gynrum, av med byxorna å upp i stolen, var rädd hela tiden, men när lökaren kollat så blev min rädsla till lättnad. Allt var bra, livmodertappen var inte öppen något, loves hjärta slog som d skulle, men läkaren sa att jag nog hade fått en chock i livmorder när jag trillade, å d var ju klart att d var d nu när jag säg att allt var bra.

Pust, sitter nu p tänker på vad som kunde hänt å d gör mig gråtfärdig men glad att allt e bra där inne. E i V16+5 (17) å allt känns underbart. Har känt bebisen tror jag iallafall men e inte helt säker. Alex tycker fortfarande att d ska bli roligt att bli storebror och frågar några gånger i veckan om bebisen kan höra honom än. Ska ner på RUL den 6 mars å då får vi se den igen, roligt å underbart.